Man dag, hå ju Fiinder lew, dö wel en liin, sönđer dat I diärfoar wat höpe; da wel ju Loan gurt wiis, en I sen üüs lewwer Gott sin Biärner. Betäänk, hi es gud tögen Ündankbåren en Ârigen.
En årbede, en wirke me üs ein Hunden. Wan wü ütskelt ud, da segene wü, wan wü forfölligt ud, da lid wü dit geduldig; wan wü last ud, da dö wü gud Urden.