En di Skreftlīrten en Farisäers, diär ja såg, dat hi me di Tolners en Senders ēt, said ja tö sin Lirlings: “Hurom et en drinkt hi me di Tolners en Senders?”
En hat geböört üp en Dai, dat hi liirt, en diär seet di Farisäers en Skreftliirten, diär kjemmen wiär van alle Täärper ön Galiläa en Judäa en van Jerusalem. En Gotts Kraft ging üt van höm, en dit holp Arkjen.
Man diär di Farisäer dit saag, diär höm nödigt hed, said hi bi höm salw: Wan didiärem en Profet wiär, da wust hi, hokken en watfoar en Wüf dit es, diär höm onröört, for jü es en senđnig Mensk.
Diär öntstönd en gurt Lârem. Di Wetliärers van di Farisäer-Parti stönd ap, stred en sprok: Wü finj nönt Arigs ön dös Mensk; en wan er en Engel of en Geist me höm spreken hed, da kjen wü tögen Gott ek strid.