En ja ging īn ön 't Hüs, en foand dit Biären me Maria, sin Moder, en fääl höm tö Fut, en bödigt höm ön. En ja måket jår Tenken ipen, en foriret höm Gold, Rükkelsweter en Mirhen.
Man diär hi Jesus saag, skriilt hi, fääl voar höm diäl, en rööp gurtem, en said: Wat hå ik me di tö skaffin Jesus, di almägtig Gott sin Seen? Ik bed di, dat dü mi ek plaagest.
En ik, Johannes, hå sok Dingen sen en hjert. En üs ik dit sen en hjert hed, fäl ik djäl voar di Engel sin Fet, diär mi dös Dingen wiset, om öntöbödigen.
En diär-t dit Bok nommen hed, da fäl di vjur Dirten en di vjur en twundig Olderlid voar dit Lum djäl, en Ark hed sin Harp, en gold Kogsen vol Rōkwerk, wat di Bödiger van di Helligen sen.