42 Man üs't Dai waad, ging hi üt ön en wööst Plaats; en dit Volk saagt höm, en kâm tö höm, en höld höm âp, dat hi ek van jam gung skulđ.
Mar diär hi ütkam, begent hi vul van di Skreft tö forkindigen en dit Gerügt tö forbredin: sa dat hi van nü of ön ek moar ipenbår ön di Stad gung küd, mar hi wiär bütten ön di wȫst Plå̄tsen, en ja kam tö höm van ark Sid.
En jat nödigt höm en said: Bliiw bi unk, for hat indigt, en di Dai es dålet. En hi ging iin me jam, om bi jam tö bliwen.
Man hat kâm tö pas, dat hi âpging üp en Bârig om tö bödigin; en hi bleew di hile Nagt bi ön sin Bödig tö Gott.
Jesus said tö jam: Min Spiis es di, dat ik sin Wel död, diär mi stjürt heed, en sin Wel volbring.
Üs nü di Samariters tö höm kam, boad ja höm, da hi bi jam bleew; en hi bleew diär tau Dagen.
Diär di Kär Lid nü såg, dat Jesus diär ek wiär, nog sin Lirlings, trat ja uk aur ön di Skepen, en kam tö Kapernaum, en sågt Jesus.