41 En üs ja dit ek liiwt voar Frügged, en jam forwunđnert, said hi tö jam: Hå I hjir wat tö iten?
En diär ja hjert, dat hi lewwet, en hör ön Sjün kjemmen wiär, liiwt disalwigen dit ek.
En jat ging uk hen, en forkindigt et di Üdern; mar dânen liiwt ja uk ek.
Töleest, diär di Ellef bi Stål seet, ipenbåret hi sik; en forwit jam jår Unglōw, en jår Harts Hartheid, aurdat ja danen ek liiwt, diär höm sen hed, dat hi âpstönden wiär.
En ja hed en litjet Fesk, en hi danket, en said, dat ja dit uk voarli skuld.
En jam togt jaar Uurder alliküs Staatjis, en ja liiwt jam ek.
En diär hi dit said, wiset hi jam Hundnen en Fet.
En ja leid höm en Stek brådet Fesk voar en Hönningsiim.
En I hå nü uk Benautheid; mar ik wel ju wederse, en ju Hart skel sik frügge, en Nemmen skel ju Blidheid van ju nem.
Jesus said tö jam: Biärner, hå I nöndt tö iten? Ja swåret höm Nån.
Ën üs jü Petrus sin Stem hjert, måket jü voar lutter Frügged di Port ek ipen, mar löp īn, en bragt jam di Böd, dat Petrus voar de Port stönd.