Rööp en said: Våder Abraham, wiis bârmhartig tögen mi, en stjür Lazarus, dat hi dit Ötterst van sin Finger ön Weter iindüppet, en kölet min Tung, for ik liid Piin ön dös Löög.
Se I diär foar tö: dat em bi ju rogtfârdig Frügt van en iärnsthaft Bekiring sjogt, en nem ju man ek voar tö sien: Wü hå Abraham tö Våder. For ik wel ju si: Gott kjen Abraham üt dös Stiner Biärner âpstuun let.
Diärom mut di Rogtfârdigheid ut di Glow kom, aurdat disallew üt Gnad tödilet ud, en di Tölöwing foar di hile Ofkomst fest stånt, ek alining foar danen, diär Abrahams Glow ha, welk en Vader tö üs altermål es.