Sin Herr said tö höm: Wel, dü best en bråw en tru Knegt, dü hēst aur Litjet tru wessen, ik wel di aur en hīl Hoppen sǟt. Kīr īn ön di Herr sin Frügged.
Mar dit es en Jud, diär innerlik forborgen es; en di Beskjäring ön-t Hart es en egt Beskjäring, welk ön di Geist, mar ek ön di Bokstewer bestånt. Sa jen hēd Low, ek van Mensken, mar van Gott.
Diärom rigte ik ek voar di Tid, tödat di Herr komt, diär uk ön-t Lägt bring wel, wat ön Junkens forborgen es, en di Rēdslaggen ön di Harten ipenbåre; en da skel arkjen van Gott Low tö Dil ud.
Omdat ju Glow rogtskaffen en vul köstelker ön di Prow befünden ud, üs al dit forgängelk Gold, wat dör dit Jöld prowet ud, tö Low, Pris en Iär, wan Jesus Kristus nü ipenbaret ud.