En ja ging īn ön 't Hüs, en foand dit Biären me Maria, sin Moder, en fääl höm tö Fut, en bödigt höm ön. En ja måket jår Tenken ipen, en foriret höm Gold, Rükkelsweter en Mirhen.
Diär said di samaritisk Wüf tö höm: Hü bedst dü van mi wat tö drinken; diär dü en Jūd best, en ik en samaritisk Wüf sen? For di Juden ha niin Geminskep me di Samariters.
Mar I skel di Kraft van di hellig Geist fo, diär (welk) aur ju kom skel, en I skel min Tjügen wis ön Jerusalem, en ön hil Judäa en Samaria, en hen tö dit Bütterst van di Örd.
En ik fäl djäl voar sin Fet, om höm öntöbödigen. En hi sprok tö mi: Se tö, dat dü dit ek dädst; ik sen din Meknegt, en din Brödhern jår Meknegt, en dânen jår, welk dit Tjügnis van Jesus ha. Bödige Gott on! Mar dit Tjügnis van Jesus es di Geist, om wis voarüt tö sien.