For I hå nin Knegts-Geist fingen, dat I ju nü weder fürgt skel, mar I ha en Geist tö di Fraiheid üs di Biärnkes fingen, dör welk wü röp: Abba, lew Våder.
Hokken Oaren hēd, di hir, wat di Geist tö di Geminten said: Hokken aurwent, höm wel ik tö iten iw van dit forborgen Manna, en ik wel höm en wit Stin iw, en üp di wit Stin en ni Nōm skriw, welk Nemmen känt, üs di diär en faid.
Ik red di, dat dü Gold van mi kopest, wat me Jöld prowet es, omdat dü rik udst; en wit Kloader, omdat dü bekloadet udst, en di Skand van din Nåkenheid ek ipenbåret ud, en salwe din Ogen me Ogensoalew, omdat dü se kjenst.
En Ark van jam wåd en wit Kload iwen, en diär wåd tö jam said: dat ja jit en kurt Tid röst küd, tö dat di Tal van jar Meknegter en Brödhern diärtö kam, welk uk jit doad slain ud skuld, alliküs ja.
Diäreter sag ik, en se, en gurt Kär, welk Nemmen täl kjen, üt alle Heiden, en Stammen en Volken, en Moalen, diär stond voar di Tron en voar dit Lum, me wit Kloader öntein, en Palmtwiggen ön jår Hunden.