En üs jü en hör Hüsgenoten döpet (kressent) uden wiär, boad jü om Gotts wel, en said: Wan I mi nü foar tru hoald, dat ik ön di Herr līw, da kīr īn ön min Hüs. En jü twōng (nödigt) üs diärtö.
Mar üs ja sik tögen höm âpsät en höm forspottet, skoddet hi di Kloader üt, en said tö jam: Ju Blöd kom üp ju Haud! Ik sen ünskildig; van nü of ön gung ik tö di Heiden.
En di Herr said tö höm: Gung nü hen, for dös es mi en ütkwoart Werktjüg, dat hi min Nom mung di Heiden, voar Könninger en Israels Biärner bekänt måket.
Wil wü da wēt, dat di Herr tö fürgten es, sjuk wü, di Mensken sagtis tö wennen; mar voar Gott sen wü ipenbar. Mar ik höpe, dat wü uk ön ju Geweten ipenbar sen.
Wan I ön di Glow bliwt, fast ön di Gründ, en pal ön di Höp van-t Evangilje, wat I hjert hå, wat tö alle Kreaturen prötjet uden es, diär önder di Hemmel sen, bi welk ik Paulus en Diner uden sen.