Sin Herr said tö höm: Wel, dü best en bråw en tru Knegt, dü hēst aur Litjet tru wessen, ik wel di aur en hīl Hoppen sǟt. Kīr īn ön di Herr sin Frügged.
Mar wan disalw Knegt ön sin Hart si wilđ: Min Herr talmt tö kommen; en da begent di Knegter en Tiinstfaamner tö slaaen, uk tö iten en tö drinken, en höm vol tö süppen.
Ik red di, dat dü Gold van mi kopest, wat me Jöld prowet es, omdat dü rik udst; en wit Kloader, omdat dü bekloadet udst, en di Skand van din Nåkenheid ek ipenbåret ud, en salwe din Ogen me Ogensoalew, omdat dü se kjenst.