En üs jü en hör Hüsgenoten döpet (kressent) uden wiär, boad jü om Gotts wel, en said: Wan I mi nü foar tru hoald, dat ik ön di Herr līw, da kīr īn ön min Hüs. En jü twōng (nödigt) üs diärtö.
Diärbi gung ja ledig, en lir ombilåpen van Hüs tö Hüs; jå ja gung ek alining ledig, mar sen uk sladderig en vol van Aurklōkheid, en snakke, wat ek passet.