En hat kam tö pas, dat hi wiär ön en Plaats, /en bödigt/; en diär hi âphölđen hed, said jen van sin Jüngers tö höm: Herr, hir üüs bödigin, alliksa üs Johannes sin Jüngers liirt.
Forkope, wat I hå en iiw Almosen. Maake ju Pösen, diär ek âpslit, såmle foar di Hemmel en Skats, diär older ofnemt; diär niin Tiif tökomt, en di Würmer ek freet.
Mar Abraham said: Betäänk, Seen, dat dü din Guds fingen heest bi din Lewentstid en Lazarus diärtögen heed vuul Elend hed. Man nü ud hi trööst, en dü ūdst pinigt.
Diär Jesus dit hjert, said hi tö höm: Diär mankiäret di jit jen Diil. Forkoope Alles, wat dü heest, en iiwt ön di Armen, da wedt dü en Skats ön Hemmel hå; en da kom, en fölge mi.
Diär noom Maria en Pünd Sallew van ünforfälskt köstelk Narde, en sallewt Jesus sin Fet, en drügget me hör Hir sin Fet; en dit Hüs wiär vol Hârm van di Sallew.
Mar hokken dit Weter drink wel, wat ik höm iiw, di skel ön Ewigheid ek törstig ud, mar dit Weter, wat ik höm iiw wel, skel ön höm en Soad me Weter ud, welk kwelt tö ön dit ewig Lewent.
Forwår, forwår, ik si ju: Hokken min Uurd hjert, en liiwt ön höm, diär mi stjürt heed, di heed dit ewig Lewent, en komt ek ön dit Gerigt, mar hi es van Doaden döörtrǟngt tö dit ewig Lewent.