En dânen, welk ombistrit wiär ön di Forfölging, welk aur Stefanus öntstönd, ging ombi önt Lönd Fönizien, en Cypern, en Antiochien, en sprok tö Nemmen dit Urd, üs alining tö di Juden.
Sa hå nü Agt üp ju sallew, en üp di hil Hjät (Geminte), aur welk di hellig Geist ju sät hēd tö Üpsigthoalders, om dit Geminte Gottes tö weidin, welk hi dör sin ein Blöd wonnen hēd.
En Gott hēd ön dit Geminte jest di di Apostel önsät, foart taust di Profeten, foar-t träd di Liarens, diäreter di Kraft, Wunder tö dön, diärna di Gåw, om sund tö makin, tö helpen, en tö stjüren, manningerlei Språken.
Mar van Gottes Gnad sen ik, wat ik sen, en sin Gnad ön mi es ek foriws wessen; mar ik hå vul moar arbed, üs di Üdern al; dag ek ik, mar Gottes Gnad, diär ön mi es.
Mar ik hå-t foar nödig hölden, di Brödher Epafroditus tö ju tö stjüren, diär min Helper en Meårbeder, en ju Wârwster, en min Diner tö min Nödigheid es.
Epafras, ju Löndsman, en Tinstknegt van Kristus, en ringt stidigs foar ju me Bödigin, omdat I foar volkommen bestun mai, en Alles voljendige, wat Gottes Wel es.
En /ön/ di Engel van dit Geminte ön Efesus skriw: Dit said hi, diär di sowen Stiärner ön sin rogt Hund halt, diär wandelt ön di medden van di sowen gold Lägtstanders.