En hi said tö jam: I sen sokken, diär jam salw rogtfârdige voar di Mensken, mar Gott käänt ju Harten; for wat hoog es voar di Mensken, dit es en Gruul voar Gott.
En lukke hjir, diär wiär en Man ön Jerusalem, bi Noom Simeon, en disalw Man wiär rogtfârdig en gottsfürgtig, en wiär Israels Troost forwagten, en di hellig Geist wiär ön höm.
For üs Iär bestånt diäron, nämelk dit Tjügnis van üs Geweten, dat wü ön Jenfoaldigheid en Aprogtigheid voar Gott, ek ön Wisheid na dit Flēsk, mar ön Gottes Gnad üp Warld wandelt ha, en foar-t mist bi ju.
Om dat I sönder Tadel en âprogtig sen, en Gottes Biärner, dat I nin Stråf fortinet hå mung dit forkirt en fordürwen Geslegt, mung danen I skin üs Lägter üp di Wârld.