For ek sen uk man en Mensk, diär salw önder Befēl Staant, en hå Soldaten önder mi, en wan ik tö jen si: Gung hen, da geid hi. En tö en Üder: Kom hjårt, da komt hi. En tö min Knegt: dö dit, da däd hi-t.”
For ik sen uk en Mensk, diär üder Herren harke mut, en haa Krigsknegter önđer mi, en si ik tö jen: Kom hjaart! da komt hi; en tö min Knegt: Dö dit, da dääd hi dit.
Wil dat wü nü sa-n Tölöwing hå, min Lewsten! da let üs van alle Plakken on-t Flēsk en ön di Geist üs renske, en fortfår me di Helligheid ön Gottesfürgt.
Mar üs wü van Gott prowet uden sen, dat üs dit Evangilje önbetrut uden es, om dit tö prötjin, sa sprek wü, ek alliküs dat wü di Mensken håge wild, mar Gott, diär üs Hart prowet.