2 Tragte eter dit, wat bowen es, ek eter dit, wat üp di Örd es.
Mar hi kīrt höm om, en said tö Petrus: “Skäd di van mi, Satan, dü måkest mi Argernis, di tinkt nönt om dit, wat voar Gott gelt, mar bi di Mensken wat es.
I skel ju ek en Skats såmle hjir üp Wârld, diär frat ud van di Motten en van di Rost, en diär di Tiwer eter grēw en stiäl.
En hi said tö jam: Sé tö, en nem ju en Agt voar di Gits; for Nemmen lewwet diärvan, dat hi vuul Gud heed.
Wan I nü me di ünrogt Rikdom ek tru sen, hokken wel ju da dit Waare öntru?
For hat lid-t mi biding hart üp. Ik hå Lest oftöskäden, en bi Kristus tö wisen, wat uk vul beter wiär.
Wan I nü me Kristus âpstönden sen, da sjuk di Dinge, diär bowen sen, hur Kristus es, hur hi set tö Gottes rogt Hund.
Doadige nü ju Led, diär üp di Örd sen, Hureri, Unrinheid, skandelk Wellest, arig Begjärelkheid, en di Gits, welk Ofgotterie es.