Mar Sommen van di epikurisk en stoisk Warldswissen strēd me höm. Sommen said: Wat wel dös Daidriwer (Pråtjer) si? En di Üdern said: Hat skintj, hi wel ni Gotten forkindige, aurdat hi van Jesus sin Evangilje en van Apstunen jam forkindigt.
Mar nü I Gott kän, (ja vulmoar van Gott küd ud) hurom kir I ju da weder om tö di swak en arem Begenning foar Biärner, welk I nü van voaren ön tine wel?
Hurön I jer wandelt hå, nå di Warlds Löp, en na di Först, diär ön di Logt hersket, nämelk nå di Geist, welk tö dös Tid sin Werk hēd ön di Biärner, welk ünglowsk sen.
Let ju van Nemmen dit Bop forskåke, diär eter sin ein Wal ön Nedrigheid en Geistelkheid üs di Engeler ombi geid, hurvan hi older wat sen hed, en es sönder Oarsåk foriws âpblögen ön sin fleskelk Sen.
Sok Mensken hå en Skin van Wisheid, dör sallew wälet Geistelkheid en Demud, en diärdör, dat ja di Likhäm ek forskoanige, en dit Flesk ek di Iär öndö, om dit tö sådigen.
Let ju ek me manningerlei en främed Lir ombidriw. For hat es gud, dat dit Hart stark ud dör di Gnad, ek dör di Spisen, hurvan dânen nin Net hå, welk sik diärön hoald.
Mar I, min Lewsten! wil I dit nü tövoaren wēt, da nem ju ön Agt, dat I ek dör Forirring ön di rokloas Lid, me samt jam forfört ud, en ju ein Fastigheid forles.