66 Van di Tid of ön ging er Vulen van sin Lirlings töreg, en wandelt ek moar me höm.
Mar diär di jung Drǟng di Swår hjert, ging hi mesmudig weg, for hi hed vūl Håb en Gud.
En Jesus said tö höm: Di diär sin Hunđ üp di Plog liidt, en lukket töbeek, di doogt nöndt tö Gotts Hemmelrik.
Jesus en sin Lirlings wiär uk tö di Brödlep nödigt.
Vulen van sin Lirlings, diär dit hjert, said: Dit es en hart Rede, hokken kjen di hir?
Mar diär sen Sommen mung ju, diär ek liiw. For Jesus wust van jest Begen of ön wel, hurdelling ja wiär, dat ja ek liiwt, en hokken höm forreed wild.
Diär said sin Brödhem tö höm: Måke di âp van hjir, en gung na Judäa, om dat uk din Lirlings di Werke se, welk dü dǟdst.
Diär said Jesus tö di Juden, welk ön höm liiwt: Wan I ön min Uurd blīw, dan sen I wårelk min Lirlings.
Dit wetst dü, dat alle, welk ön Asien sen, sik van mi ofwänt ha; mung dânen sen Fygellus en Hermogenes.
For Demas hēd mi forletten, en hēd dös Warld lew wonnen, en es nå Thessalonik gingen; Crescens nå Galatien, Titus nå Dalmatien.
Mar di Rogtfârdig skel lewwe dör sin Glow. Mar hokken ofwikt, ön höm hed min Sēl nin Behågen.
Ja sen van üs ütgingen, mar ja wiär ek van üs; for wan ja van üs wessen hed, da wiär ja bi üs blewwen; mar hat skuld ipenbar ud, dat ja ek al van üs sen.