37 For hjir es di Spröök wårhaftig: Dös säd, en di jünder skjärt.
Ik wiär bang voar ju, for I sen en strääng Man. I nem, hur I nöndt henleid hå, en I wel bârige, wat I ek sen hå.
Wårelk, wårelk, ik si ju: Hokken ön mi liiwt, di skel uk di Werke dö, diär ik dö, en hi skel jit gurter üs dös dö, for ik gung hen tö min Våder.
En hokken skjärt, di faid Loan, en såmelt Frügt tö dit ewig Lewent, om dat ja mearküder blid sen, biding di jen, diär säd, en di Üder, diär skjärt.
Ik hå ju stjürt tö skjären, wat I ek beårbedt ha; Üdern ha årbedt, en I sen on jår Aarbed kjemmen.