Simon Petrus stapt iin, en tōg dit Nat üp-t Lönd, vol van gurt Fesken, höndert tri en föfdig. En hurwel dat er sa manning wiär, rēw dit Nat dag ek öntau.
En Jesus noom di Kåken, danket, en jåw-s di Lirlings; en di Lirlings fordilet et ön dânen, diär sik diäl säät hed; alliksa ditsalwige uk van di Fesk, sa vuul üs hi wild.