Mar Jesus swåret en said: “I weet ek, om wat I bed. Kjen I di Kelk drink, diär ik drink skel, en ju döpe let me di Dȫp, diär ik me döpet ūd?” Ja said tö höm: “dit kjen wü.”
En hi ging en litjet voarüt, fǟl diäl üp sin Ansegt, en bödigt en sprok: Min Våder est mögelk, da let dös Kelk mi forbi gung; dag ek üs ik wel, mar sa üs-t din Wel es.
Våder, ik wel, dat, hur ik sen, uk danen bi mi sen, diär dü mi iwen heest, omdat ja min Herligheid se, diär dü mi iwen heest; for dü heest mi lew hed, jer dat di Gründ tö di Wârld leid wåd.
Jesus swåret: Min Rik es ek van dös Warld. Wiär min Rik van dös Warld, min Diners wild diärfoar fegt, dat ik ek aurlöwert wåd ön di Juden. Mar nü es min Rik ek van hjir.
Jesus said tö hör: Rör mi ek ön, for ik sen jit ek âp fären tö min Våder. Mar gung hen tö min Brödhem, en si tö jam: Ik får âp tö min Våder, tö min Gott, en tö ju Gott.
Let üs âplukke üp Jesus, diär di Glow begent en voljendigt hed. Alhurwel hi hed Frügged ha küd, nom hi dit Krüts üp sik me Geduld, en agtet di Skand ek, en set nü tö di rogt Hund üp Gottes Trōn.