“Lukke hjir, dit es min Knegt, diär ik ütkiist hå, en min lewst Seengen, diär min Seel håget. Ik wel min Geist üp höm li, en hi skel di Heiden min Lir forkindige.
En hi hēd üs dit Gebot (di Order) dön, voar al dit Volk tö prötjin en tö tjügen, dat hi forordnet es van Gott tö en Rigter aur di Lewendigen en di Doaden.
Mar üs Paulus van di Rogtfârdigheid, en van di Tügt aur sik sallew, en van dit tökommende Gerigt sprok, forskrok Felix, en swåret: Foar döt mal gung hen. Wan ik Tid hå, en-t mi passet, da wel ik di röp let.
Om jam di Ogen tö ipenen, dat ja van di Junkens tö dit Lägt, van Satans Gewalt tö Gott sik bekir, omdat ja dör di Glow ön mi Foriwing foar jår Send fo mai, en dit Arwdil me di Helligen.
Diärom rigte ik ek voar di Tid, tödat di Herr komt, diär uk ön-t Lägt bring wel, wat ön Junkens forborgen es, en di Rēdslaggen ön di Harten ipenbåre; en da skel arkjen van Gott Low tö Dil ud.
Mar di Ünglowigen, huns Forstand di Warlds-Gott forblänt hēd, se dit klar Lägt van dit Evangilje ek, ja se ek di Klårheid van Kristus, diär Gottes Bild es.
Hurön I jer wandelt hå, nå di Warlds Löp, en na di Först, diär ön di Logt hersket, nämelk nå di Geist, welk tö dös Tid sin Werk hēd ön di Biärner, welk ünglowsk sen.
Eterdat nü di Biärner Flesk en Blöd hå, es hi dit alliksa dilhaftig uden, omdat hi dör di Doad höm di Magt nom, diär di Doads Gewalt hed, dit es di Düwel.
Sa ud uk nü di Hemmel en di Örd forhüddet dör sin Urd, om-dat-s biding tö dit Jöld behölden ud üp di Dai, wan dit Gerigt es, en di Gottloasen jar Fordamnis.
Hokken Send däd, di es van di Düwel, for di Düwel sendigt van jest Begen of ön. Diärtö es Gottes Seen üs ön Sjün kjemmen, dat hi di Düwel sin Werken fornigtet.