Da wel disalw Knegt sin Herr kom üp di Dai, dat hit ek formudden es, en tö di Klokkenslag, diär hi ek weet; en wel höm ön Splitter slaa, en wel höm sin Loan iiw me dânen, diär niin Gloow hå.
Diärom, dat Gottes Ünsigtbarheid, dit es, sin ewig Kraft en Gotthed, sen ud, diär em wårnemt ön di Werken, nämelk di Warlds Skaffing; omdat ja nönt ha, om sik tö öntskildigen.
Diärom, o Mensk! kjenst dü di ek fri voar Skild kän, al hokken dü uk best, diär rigtet, för hurön dü en Üdern rigtest, fordammest dü di sallew; om sa vul moar, wan dü ditsalwige dädst, huraur dü ordilest.