I hå hjert, dat ik tö ju said ha: Ik gung hen, en kom weder tö ju. Wan I mi lew hed, da wild I ju frügge, dat ik tö ju said ha: Ik gung hen tö min Vader, for min Våder es gurter, üs ik.
Mar Sok hå ik tö ju redet, om dat, wan di Tid komt, I diärom täänk, dat ik et tö ju said hå. Mar Sok ha ik ju van jest Begen of ön ek said; for ik wiär bi ju.
Våder, ik wel, dat, hur ik sen, uk danen bi mi sen, diär dü mi iwen heest, omdat ja min Herligheid se, diär dü mi iwen heest; for dü heest mi lew hed, jer dat di Gründ tö di Wârld leid wåd.
En van Jesus Kristus, di tru Tjüg en Jestgeboren van di Doaden, en Opperst aur di Könninger üp di Örd, diär üs lew hēd, en tauet hed van di Send me sin Blöd.
Hokken aurwent, di wel ik tö en Piller ön min Gottes Tempel måke, en hi skel ek moar diärüt gung. En ik wel min Gottes Nom üp höm skriw, en di Nom van dit ni Jerusalem, min Gottes Stad, diär van Hemmel diälkomt, van min Gott, en van min ein ni Nom.