Mar wan jünder, di Wårheids-Geist, komt, di wel ju ön alle Warheid leite. For hi wel ek van höm salw rede, mar wat hi hīr wel, dit wel hi rede; en wat er ön di tökommen Tid ske skel, dit wel hi ju forkindige.
Hurdelling skel dit da wis? Nämelk sa: I wel bödige me di Geist, en wel uk bödige me min Forstand; ik wel Psalmen sjung me min Geist, en wel uk Psalmen sjung me min Forstand.
Watfoar en Lik hed Gottes Tempel me di Ofgotten? Mar I sen di lewendig Gott sin Tempel, alliküs Gott sprakt: I wel ön jam une, en ön jam wandele, en wel jår Gott wis, en ja skel min Volk wis.
En di Salwing welk I van höm fingen hå, blewt bi ju; en I hå-t ek nödig, dat er ju hokken lirt; mar alliküs di Salwing Alles lirt, da es dit Wårheid en nin Lögen; en alliküs hi ju lirt hēd, sa skel I diärbi bliw.
Wü sen van Gott, en hokken Gott kant, di hjert üs; hokken ek van Gott es, di hjert üs ek. Diärbi kän wü di Geist van di Wårheid, en di Geist van di Dwåling.
Hokken Oaren hēd, di hir, wat di Geist tö di Geminten said: Hokken aurwent, höm wel ik tö iten iw van dit forborgen Manna, en ik wel höm en wit Stin iw, en üp di wit Stin en ni Nōm skriw, welk Nemmen känt, üs di diär en faid.