1 En hi sprok tö sin Lirlings: Ju Hart mut ek forfirt ud. Liiw I ön Gott, da liiw I uk ön mi.
Üs Jesus hör skroalin såg, en di Juden, diär me hör kam, uk skroalin såg, wåd hi wrēd ön sin Geist, en bedrüwwet sik sallew.
Nü es min Seel bedrüwwet. En wat skel ik si? Våder, help mi üt dös Stünd; dag diärom sen ik ön dös Stünd kjemmen.
Mar Jesus rööp en said: Hokken ön mi liiwt, di liiwt ek ön mi, mar ön di, diär mi stjürt heed.
Nü si ik dit ju, jer dat et ske, omdat, wan-t sken es, dat I liiw, dat ik et sen.
Tövoaren ha I om nöndt böden ön min Noom. Bed, da skel I fo, om dat ju Blidheid volkommen es.
En sok wel ja ju diärom dö, dat ja nogweder mi, of min Våder kään.
Mar, wil ik sok tö ju redet hå, es ju Hart vol Bedrüwwing uden.
Om dat ja al di Seen iäre, alliküs ja di Våder iäre. Hokken di Seen ek iäret, di iäret di Våder ek, diär höm stjürt heed.
Mar hat es dös sin Wel, diär mi stjürt heed, dat hokken di Seen sjogt, en liiwt ön höm, heed dit ewig Lewent; en ik wel höm âpwääk üp di jungst Dai.
Dat I höm nü metjens om sa vul lewwer foriw, en tröste, omdat hi ek dör oltergurt Kemmer ön-t Sörin komt.
Diärom ha ik uk, eter dat ik hjert ha van ju Glow ön di Herr Jesus, en van ju Lewde tö alle Helligen.
Dat I ju ek sa gau bewege let van ju Sen, en ju ek ön Ünru sät let, nogweder dör di Geist, of dör dit Urd, of dör Brewer, üs wan dânen van üs stjürt wiär, dat di Dai van Kristus nai bevoarstånt.
Dör höm liw I ön Gott, diär höm âpwäkt hed van Doaden en höm di Herrelkheid iwen hed, omdat I di Glow en di Höp tö Gott hå mai.