22 Da lukket di Lirlings arküder ön, en ja twiwelt, van hokken hi sprok.
En diär ja ēt, said hi: Wårelk, ik si ju, jen van ju wel mi forrēd.
En ja wåd al sa forlegen, en begent arküder tö frågin: Herr, sen ik et da?
En diär ja bi Stål seet tö iten, sprok Jesus: Warelk, ik si ju, jen van ju, diär me mi et, wel mi forrēd.
En ja wåd bedrüwwet, en said tö höm, di jen eter di üder: Sen ik et? En di üder: Sen ik et?
Dag se, min Forräter sin Hund es me mi aur Staal.
En ja begent arküder tö frägin mung jam salw, hokken dit dag wiis mai mung jam, diär dit dö wilđ.
Ik si dit ek van ju al. Ik weet, welk ik ütkwoart ha. Mar dit ske, omdat di Skreft tö folling komt: Di diär min Broad et, trat mi me sin Fet.
Diär Jesus dit said hed, wåd hi bedrüwwet ön sin Geist; en tjügt en said: Wårelk, wårelk, ik si ju: Jen van ju wel mi forreed.