Liiwst dü ek, dat ik ön di Våder, en di Våder ön mi es? Di Uurder, di ik tö ju rede, di rede ik ek van mi sallew. Mar di Våder, diär ön mi unet, disallew däd di Werke.
Nü si ek moar, dat I Knegter sen; for en Knegt weet ek, wat sin Herr däd. Mar ik hå tö ju said, dat I Frinjer sen, for Alles, wat ik van min Vader hjert hå, hå ik ju forkindigt.
For di Uurder, diär dü mi iwen heest, hå ik jam iwen; en ja hå-t önnommen, en et wårelk iinsen, dat ik van di ütgingen sen; en liiw, dat dü mi stjürt heest.
Diär swåret Jesus, en said tö jam: Forwår, forwår, ik si ju: Di Seen kjen nöndt van höm sallew dö, üs wat hi sjogt, dat di Vader dǟd. For wat hi dǟd, ditsalwige däd gelik uk di Seen.
Ik hå vuul Dingen van ju tö bespreken en tö beordilin, mar di, diär mi stjürt heed, es wårhaftig; en wat ik van höm hjert hå, dit spreek ik tö di Warld.
Diär said Jesus tö jam: Wan I di Menskenseen omhoog brågt hå, da wel I-t fornem, dat et mi es, en dat ik nöndt van mi sallew dö, mar alliküs min Vader mi lirt heed, sa spreek ik.
Jesus said tö jam: Wiär Gott ju Våder, da wild I mi lew ha: for ik sen van Gott ütgingen, en kom van höm; for ik sen går ek van mi sallew kjemmen, mar Hi heed mi stjürt.
Döt es di Ipenbåring van Jesus Kristus, welk Gott höm iwen hed, om sin Tinstknegter tö wisin, wat ön en Hast ske mut, en hi hēd-s ütdüdet, en stjürt dör sin Engel, tö sin Tinstknegt Johannes.