48 Wan wü höm diärbi sa blīw let, da wel ja al ön höm līw; en da kom di Römer, en nem üs Lönd en Lid.
Diär di Könning dit hjert, wåd hi wrēd, en stjürt sin Lifwagt üt, en let di Mūrdigers om en Hals bring, en jår Stad ön Brand stēk.
Diärom gung üt üp di Gåten, en nödige tö Brödlep, al hokken I find.
Wan I nü di Grūl van di Forwösting, diärvan di Profēt Daniel skrewwen hēd, sé, üs er stånt üp en hellig Plåts, hokken dit last, di mark diärüp.
Diär swåret di hile Kär Lid en said: “Sin Blöd kom aur üs en üs Biärner!”
Wee ju Skreftlirten, aur dat I di Kai tö di Wetenskep haa. I kom diär ek iin, en wäärnet danen, diär iin wel.
Man dânen, diär bi di Wei sen, dit sen sokken, diär't hiir; diäreter komt di Düwel en nemt dit Uurd van jaar Hart weg, dat ja ek liiw en selig ūd.
Disallew kâm tö en Tjügnis, dat hi van dit Läägt tjügt, omdat alle döör höm liiw skuld.
Hå wü ju ek iärnstlik forböden, dat I ek ön dös Nōm lir skuld? En betänk, I hå Jerusalem vol måket me ju Lir, en I wel dit Blöd van dös Mensk aur üs bring.