24 Martha said tö höm: Ik weet nog, dat hi âpstūn skel ön di Apstuning üp di jungst Dai.
Da best dü selig: for ja hå-t ek, om dit weder gud tö maakin; mar hat skel di nog weder gud maaket ud, wan di Rogtfardigen van Doađen âpstuun.
Jesus said tö hör: Din Brödher skel âpstun.
Mar dit es di Vaders Wel, diär mi stjürt heed, dat ik nöndt forlees van Alles, wat hi mi dön heed, mar dat ik et apwäak üp di jungst Dai.
Mar hat es dös sin Wel, diär mi stjürt heed, dat hokken di Seen sjogt, en liiwt ön höm, heed dit ewig Lewent; en ik wel höm âpwääk üp di jungst Dai.
En hå di Hȫp tö Gott, hurüp ja uk sallew tew, nåmelk, dat jens de Doaden, bid de Rogtfârdigen en di Ünrogtfârdigen, âpstun skel.
Di Wüffen hå jår Doaden van dit Apstunen weder nommen; mar di Üdern let sik martre, en ha nin Oflösing önnommen, omdat ja dit Apstunen, wat beter es, fo küd.