Mar hokken dit Weter drink wel, wat ik höm iiw, di skel ön Ewigheid ek törstig ud, mar dit Weter, wat ik höm iiw wel, skel ön höm en Soad me Weter ud, welk kwelt tö ön dit ewig Lewent.
Forwår, forwår, ik si ju: Hokken min Uurd hjert, en liiwt ön höm, diär mi stjürt heed, di heed dit ewig Lewent, en komt ek ön dit Gerigt, mar hi es van Doaden döörtrǟngt tö dit ewig Lewent.
For wan dör di jen Send di Doad hersket dör di Jen, sa hersket jit vulmoar di Rogtfârdigheid van Jen, nämelk Jesus Kristus bi danen, diär Gottes Gnad en Gåw aurflödig fo, tö di Rogtfârdigheid ön-t Lewent.
Mar wü skel Gott altid danke foar ju, lew Brödhern,! welk Gott lew hed, dat I van Gott ütwälet sen van Begen of ön tö di Seligheid, ön di Helligmåking dör di Geist en ön di Glow van di Wårheid.
For di Såk lid ik sok, mar ik skamme mi ek diärvoar. For ik wēt, ön hokken ik liw, en sen er wes üp, dat hi magtig es, dit, wat ik höm auriwen ha, tö bewårin tö di jungst Dai.
Ja sen van üs ütgingen, mar ja wiär ek van üs; for wan ja van üs wessen hed, da wiär ja bi üs blewwen; mar hat skuld ipenbar ud, dat ja ek al van üs sen.