10 En Tīw komt ek üders, üs dat hi stjält, wirgt en ombringt.
Nem ju in Agt, dat I niin van dös Litjen foragte, for ik si ju: Jår Engel ön Hemmel skaue altid dit Ansegt van min Vader ön Hemmel.
For di Menskenseen es kjemmen, om selig tö måkin, wat forlesen es.
Alliküs di Menskenseen ek kjemmen es, dat hi sik betine let, mar dat hi betinet; jå, dat hi sin Lewent hendǟd, om Vulen loas tö måkin.
En said tö jam: “Diär stånt skrewwen: Min Hüs skel en Hüs tö Gebet nǟmt ūd; mar I hå en Mūrdhol diärüt måket.”
Wē ju, I skinhellig Skreftlīrten en Farisäers! I slüt dit Hemmelrik tö voar di Lid. I kom diär ek īn, en danen diär in wel, let I ek ingung.
En hi lirt en said tö jam: Staant er ek skrewwen: Min Hüs skel en Gebedhüs näämt ud voar al Volk? Mar I hå en Mūrdkǖl diärvan maket.
For di Menskenseen es kjemmen, om dit tö sjukken en selig tö maakin, wat wild gingen wiär.
Forwår, forwår, ik si ju: Hokken ek tö di Dǖr iingeid ön di Sjiphak, mar stapt üders huriin, dit es en Tīw en en Mūrdiger.
Ik sen kjemmen, om dat ja dit Lewent ha, en Aurflöt ha skel.
En hokken min Uurder hjert, en liiwt ek, di wel ik ek rogt; for ik sen ek kjemmen, dat ik di Warld rogt, mar dat ik di Warld selig måke.
Mar dit said hi ek, dat hi sa besörrigt wiär foar di Armen, mar hi wiär en Tīw, en hed di Pung, en drog, wat er iwen wåd.
For Gott heed sin Seen ek stjürt ön di Warld, dat hi di Wârld rogt, mar om dat di Warld döör höm selig ud.
En I wel ek tö mi kom, omdat I dit Lewent hå måt.
For dit es Gottes Broad, wat van Hemmel komt, en jewt di Wârld dit Lewent.
Ik sen dit lewendig Broad, wat van Hemmel kjemmen es; hokken van döt Broad iit wel, di wel lewwe ön Ewigheid. En dit Broad, wat ik höm iiw wel, es min Flēsk, wat ik iiw wel tö dit Lewent foar di Warld.
Nü lirst dü di Üdern, en lirst di sallew ek. Dü prötjest, dat em ek stjäl skel, en dü stjälst sallew.
For dit es wes wår, en en jür wördig Urd, dat Kristus Jesus ön di Wârld kjemmen es, om di Senders selig tö makin, mung dânen ik di jest sen.
Mar Gott, wil dat hi di Arwing van di Tölöwing aurleidig bewise wild, dat sin Beslüt ek wanket, hēd hi en Id swären.
Diärom kjen hi uk altid dânen selig make, welk dör höm tö Gott kom, en hi lewwet altid en bed foar üs.
En sa ud ju Ingang tö dit ewig Könningrik van üs Herr en Seligmåker Jesus Kristus wid ipen måket.