37 En tau van sin Lirlings hjert höm spreken, en jat fölligt Jesus.
En diär hi Jesus gungen såg, sprok hi: Dit es Gottes Lum.
Mar Jesus kirt sik om, en såg, dat jat höm eterfölligt, en sprok tö jam: Wat sjuk at? En jat said tö höm: Rabbi (dit hjit aursäät: Meister) hur uni I?
Üp di Üder Dai wild Jesus weder hengung na Galiläa, en foand Filippus, en sprok tö höm: Fölge mi!
Sa komt di Glow dör di Prötji, en dit Hiren van di Prötji komt dör Gottes Urd.
Let nin fül Snak üt ju Müd gung, mar wat gud es tö Aprogting, hur-t nödig däd, en dat et hold hjert ud.
En di Geist en di Brid sprek: Kom! En hokken dit hjert, di sprēk: Kom! En hokken törstig es, di kom; en hokken wel, di nem foriws dit Lewents-Weter.