Diärom tragtet di Juden nü jit vūlmoar diäreter, dat ja höm tö Doâd brågt, aurdat hi ek alining di Sabbat brok, mar uk said, dat Gott sin Vader es, en hi måket sik sallew tö Gottes Seen.
Diär said di Juden tö höm: Nü weet wü, dat dü di Düwel heest. Abraham es stürwen; en di Profeten, en dü saidst: Wan er hokken min Uurd halt, di wel di Doad ek smak ön Ewigheid.
Üs Johannes sin Löp volbrågt hed, said hi: Hokken min I, dat ik sen? Hat es ek mi, hurfoar I mi hoald; mar se, hi komt eter mi, ik sent ek wert, dat ik höm di Skur van di Fet lise.