Diär Pilatus nü såg, dat hi nönt ütrogt küd, mar di Larem jit vul gurtemer wåd, no̊m hi Weter, tauet sin Hunden voar dit Volk jår Ogen en said: “Ik sen ünskildig ön dit Blöd van dös rogtfardig Man. Diär mai I nü tösé.”
Wil dat wü nü sa-n Tölöwing hå, min Lewsten! da let üs van alle Plakken on-t Flēsk en ön di Geist üs renske, en fortfår me di Helligheid ön Gottesfürgt.
Nü let üs da hentö gung me en wårhaftig Hart, ön di vol Glow, besprängt ön üs Harten, en loas maket van dit bös Geweten, en dit Likhäm es wasket me rin Weter.
Mar di Wisheid, diär van bowen djälkomt, es foartjest rin, diäreter fredsom, mild, let sik si, vol Barmhartigheid en gud Frügt, ünpartisk, sönder Falskheid.
Wat nü uk üs selig måket ön di Döp, üs en etermåket Bild van di Ark; wat ek di Rensking van Fülligheid ön-t Flēsk es, mar di Poand van en gud Geweten me Gott, dör dit Apstunen van Jesus Kristus.