Mar di Juden sagt di öndagtig en iärbar Wüffen, en di Oppersten ön di Steid âptöhitsin, en reget ap tö en Forfölging aur Paulus en Barnabas, en brågt et diärhen, dat jat dit Lönd forwiset wåd.
Mar üs ja jam ek foand, slippet ja Jason en jit hok Brödhem moar voar di Stadsobrigheid, en röp: Dânen, welk aural Ünru stifte, sen uk hjir hjårt kjemmen.
Mar ha I ek Hüsing, hur I it en drink kjen? Of foragte I Gottes Geminte, en beskåme danen, diär nönt hå. Wat skel ik tö ju si? Skel ik ju prise? Diärön prise ik ju ek.
En I wild se üp di Man, diär dit ståtelk Kload drait, en I said tö höm: Sät di hjir hjart hogst ön, en said tö di arem Man: Bliw dü diär stunen, of sät di hjir hjårt üp min Futstölk.
Se, di Årbedslid jar Loan, diär ju Lönd beårbedt en inbârigt hå, es van ju forkort uden en räpt; en dit Röppen es voar di Herr Zebaoth sin Oaren kjemmen.