Jakobus 2:5 - North Frisian New Testament (Clemens)
5 Hir tö, min lew Brödhern! hēd Gott ek di Armen üp dös Wârld ütwälet, om ön di Glow rik tö wisen, en Arwing van dit Rik, wat Gott dânen löwet hēd, diär höm lew hå.
Da wel di Könning si tö dânen, diär bi di rogt Hunđ stūn: “Kom hjårt, I sen wel segnet van min Vader, ârwe dit Rik, diär ju van jest Begen van di Wârld tötågt es.
Mar Abraham said: Betäänk, Seen, dat dü din Guds fingen heest bi din Lewentstid en Lazarus diärtögen heed vuul Elend hed. Man nü ud hi trööst, en dü ūdst pinigt.
Mar hi sprok: Lew Brödhem en Väders, hir mi tö: Gott aur al Herligheid kam üs Vader Abraham ön Sjün, üs hi jit ön Mesopotamien wiär, jer dat hi unet ön Haran.
Sen wü da Biärner, da sen wü uk Arwing, nämelk Gottes Arwing, en Kristus sin Mearwing; wan wü me höm Iid, omdat wü uk me höm tö di Herligheid aphewen ud.
Mar üs er skrewwen stånt: Wat nin Oog sen hed, en nin Oar hjert hed, en wat ön nin Menskens Hart kjemmen es, dit hēd Gott dânen töred måket, diär höm lew ha.
Diärom es mi uk di Kron van di Rogtfardigheid töleid uden, welk di Herr, di rogtfardig Rigter, /mi/ üp di jungst Dai iw wel; ek alining mi, mar uk al dânen, welk sik tö sin Wederkomst frügge.
Selig es di Man, diär di Önfegting me Geduld üthalt, for eter dat hi di Prōw üthölden hēd, skel hi di Lewentskron fo, welk Gott dânen löwet hed, diär höm lew hå.
Ik wet din Werken, en din Bedrük, en din Armud, (mar dü best rik), en di Lastering van dânen, welk si, ja sen Juden, en sent ek, mar sen en Skul van di Satan.
Ik red di, dat dü Gold van mi kopest, wat me Jöld prowet es, omdat dü rik udst; en wit Kloader, omdat dü bekloadet udst, en di Skand van din Nåkenheid ek ipenbåret ud, en salwe din Ogen me Ogensoalew, omdat dü se kjenst.