Töleest, diär di Ellef bi Stål seet, ipenbåret hi sik; en forwit jam jår Unglōw, en jår Harts Hartheid, aurdat ja danen ek liiwt, diär höm sen hed, dat hi âpstönden wiär.
Jesus swåret, en sprok tö hör: Wan dü Gottes Gaaw küdst, en hokken-t es, diär tö di said, iiw mi tö drinken: da boadst dü höm, en hi jåw di lewendig Weter.
Mar di Wisheid, diär van bowen djälkomt, es foartjest rin, diäreter fredsom, mild, let sik si, vol Barmhartigheid en gud Frügt, ünpartisk, sönder Falskheid.