Wet I ek, dat di Ünrogtfârdigen Gottes Könningrik ek arwe skel. Let ju ek forför, nogweder di Hurenjägers, of di Ofgottdiners, of di Ebrekers, of di Sallewskänder, of di Hoalewsegen.
Diärom da, min Lewsten, alliküs I altid frai harket ha, ek alining, wan ik bi ju wiär, mar uk ön di Tid, wan ik van ju wiär, skaffe dat I selig ud me Fürgt en Sjilwin.
Hir tö, min lew Brödhern! hēd Gott ek di Armen üp dös Wârld ütwälet, om ön di Glow rik tö wisen, en Arwing van dit Rik, wat Gott dânen löwet hēd, diär höm lew hå.
Sprēk nönt Arigs van arküder, lew Brödhern! Hokken om sin Brödher wat Arigs sprakt, en aur sin Brödher ordilet, di sprakt arig van di Wet, en ordilet aur di Wet. Wan dü aur di Wet ordilest, da best dü nin Däder van di Wet, mar en Rigter.
Voar allen Dingen, min Brödhern! swär ek, nogweder bi di Hemmel, of bi di Ord, of me üder Iid. Mar ju Urd: Jå, bliw Jå! en Nån bliw Nån, omdat I ek ön Huggeli fål.