Jesus said tö jam: “Wårelk, ik si ju, dat I, diär I mi fölligt ha, skel ön di ni Iinrogting, wan di Menskenseen set wel üp di Trōn van sin Herligheid, set skel üp twelf Stöler, om Israels twelf Ofstamminger tö rogten.
En üs ja diär kam, ging ja âp ön di bowerst Sål, hur ja blēw, Petrus en Jakobus, Johannes en Andreas, Filippus en Thomas, Bartholomäus en Matthäus, Jakobus, die Sēn van Alfäus, en Simon Zelotes, di Brödher van Jakobus.
En hi wǟftet me di Hund jam tö, dat ja swügge skuld, en fortält jam, hurdelling di Herr höm üt dit Gefängnis fört hed, en said: Bring Jakobus en di Brödhem di Böd. En hi ging üt, en reiset nå en Üder Plats.
En ja jåw jam en Skreft ön Hund, welk sa lüt: Wü, di Apostler, en Olderlid, en Brödhem, wenske di Brödhem van di Heiden ön Antiochien, ön Syrien, en ön Cilicien Seligheid.
Üs twellef Stammer, welk Nagt en Dai Gott me Iärnst tine, höpe, dat di Belöwing foar jam tö folling komt. Aur di Höp, lew Könning Agrippas! ud ik van di Juden beskildigt.
En Saulus hed en Welhågen ön sin Doad. Diär öntstönd om di Tid en gurt Forfölging aur dit Geminte ön Jerusalem; en ja wad ombistrit ön di Lönden Judäa en Samaria, sönder di Apostel.
For tövoaren, jer Sommen van Jakobus kam, ēt hi mi di Heiden; mar diär ja kâm, tog hi sik töreg, en ofsendert sik, diärom, wil hi voar danen van di Beskiäring bang wiär.
En üs Jakobus, en Kefas, en Johannes, welk foar Piller hölden wåd, di Gnad, diär mi iwen es, begrēp, jåw ja mi en Barnabas di rogt Hund, en ja wåd me unk jens, dat wat bi di Heiden, en ja bi di Beskiäring prötje skuld.
Simon Petrus, en Knegt en Apostel van Jesus Kristus, on dânen, welk alliksa disallew jür Glow fingen hå, üs wü dör di Rogtfardigheid, welk Gott, üs Gott, jewt, en di Seligmåker Jesus Kristus.