Jesus swåret, en said tö jam: Wan ik van mi sallew tjüg wild, da es min Tjügnis wår, for ik weet, hurvan ik kjemmen sen, en hur ik hengung; mar I weet ek, hurvan ik kom, en hur ik hengung.
En hi es dit Haupt (Haud) van di Likhäm, nämelk dit Geminte, welk di Begen es en di Jestgeboren van di Doaden, om dat hi ön alle Dinge di jest Rang hå skuld.
En wan dit Bref bi ju voarlesen es, da måket sa, dat et uk foar dit Geminte ön Laodicea voarlesen ud, en dat I uk dit les, wat üt Laodicea skrewwen es.
Di sprok: Ik sen dit A en dit O, di Jest en di Lēst. En wat dü sjogst, dit skriw ön en Bok, en stjür dit ön di Geminten ön Asien, tö Efesus, en tö Smyrna, en tö Pergamus, en tö Thyatira, en tö Sardis, en tö Filadelfia, en Laodicea.
En van Jesus Kristus, di tru Tjüg en Jestgeboren van di Doaden, en Opperst aur di Könninger üp di Örd, diär üs lew hēd, en tauet hed van di Send me sin Blöd.
En /ön/ di Engel van dit Geminte ön Efesus skriw: Dit said hi, diär di sowen Stiärner ön sin rogt Hund halt, diär wandelt ön di medden van di sowen gold Lägtstanders.
En hi said tö mi: Dös Urder sen wes en wårhaftig. En di Herr Gott der Helligen en Profeten hed sin Engel stjürt, om sin Tinstknegter tö fortonin, wat ön en Hast ske mut.
En ön di Engel bi dit Geminte ön Filadelfia skriw: Dit said di Hellig, di Wårhaftig, diär Davids Kai hed; diär ipen måket; en Nemmen slüt tö; en hi slüt tö, en Nemmen lukt ipen.