Våder, ik wel, dat, hur ik sen, uk danen bi mi sen, diär dü mi iwen heest, omdat ja min Herligheid se, diär dü mi iwen heest; for dü heest mi lew hed, jer dat di Gründ tö di Wârld leid wåd.
Wü se nü dör en Speil ön en junk Språk, mar da skel wü se van Ansegt tö Ansegt. Nü kän ik dit stekwis, mar da skel ik dit kän, alliküs ik sallew känt ud.
Hokken aurwent, di wel ik tö en Piller ön min Gottes Tempel måke, en hi skel ek moar diärüt gung. En ik wel min Gottes Nom üp höm skriw, en di Nom van dit ni Jerusalem, min Gottes Stad, diär van Hemmel diälkomt, van min Gott, en van min ein ni Nom.