Let ju van Nemmen forför, üp nin Wis. For hi komt ek, hat mai da wis, dat di Offal tövoaren komt, en di sendig Mensk en di fordürwen Seen ipenbåret ud.
Di sprok: Ik sen dit A en dit O, di Jest en di Lēst. En wat dü sjogst, dit skriw ön en Bok, en stjür dit ön di Geminten ön Asien, tö Efesus, en tö Smyrna, en tö Pergamus, en tö Thyatira, en tö Sardis, en tö Filadelfia, en Laodicea.
En üs di sowen Tönderslaggen jar Stemmen spreken hed, wild ik danen skriw. En ik hjert en Stem van Hemmel sien tö mi: Forsegele dit, wat di sowen Tönderslaggen spreken ha, en skriw dit ek.
Mar ik betjug al danen, welk di Urder van di Profeseiing ön döt Bok hir: Wan er hokken wat hentösät, da wel Gott di Plågen üp höm li, welk ön döt Bok skrewwen stun.
En hi said tö mi: Se tö, dö dit ek; for ik sen din Metinstknegt, en din Brödhern jår, en di Profeten, en dânen jår, welk di Urder van dit Bok bewåre. Bödige Gott ön.