En sin Stört tōg di träd Dil van di Stiären, en smet-s üp di Örd. En di Drak stond voar di Wüf, diär bår skuld, omdat, wan jü geboren hed, hi dit forsling küd.
En di gurt Dråk wåd ütsmetten, nämelk di oald Slang, welk nämt ud di Düwel, en Satanas, diär di hile Warld forfört, en hi wåd smetten üp di Örd, en sin Engeler wåd uk diärhen smetten.
En ik såg en Dirt üt di See âpkommen, dit hed sowen Hauder en tin Hurner; en üp sin Hurner tin Kronen, en üp sin Hauder Spot-Nomer van Gotters-Lästering.
En dit Best, wat ik sag, wiär alliküs-en Pardel en sin Fet üs Bärenfet, en sin Mul üs en Löwen-Mul. En di Dråk jaw höm sin Kraft, en sin Stöl, en gurt Magt.
En di tin Hurner, welk dü sen hest, dit sen tin Könninger, welk dit Könningrik jit ek fingen ha; mar alliküs Könninger skel ja om jen Klokkentid di Magt fo me dit Best.
En di Engel said tö mi: Hurom forwunderst dü di? Ik wel di si van di Wüf hör Hjemmelkheid en van dit Best, wat hör drait, en hed sowen Hauder en tin Hurner.