Döt es di Ipenbåring van Jesus Kristus, welk Gott höm iwen hed, om sin Tinstknegter tö wisin, wat ön en Hast ske mut, en hi hēd-s ütdüdet, en stjürt dör sin Engel, tö sin Tinstknegt Johannes.
Di sprok: Ik sen dit A en dit O, di Jest en di Lēst. En wat dü sjogst, dit skriw ön en Bok, en stjür dit ön di Geminten ön Asien, tö Efesus, en tö Smyrna, en tö Pergamus, en tö Thyatira, en tö Sardis, en tö Filadelfia, en Laodicea.
En üs di sowen Tönderslaggen jar Stemmen spreken hed, wild ik danen skriw. En ik hjert en Stem van Hemmel sien tö mi: Forsegele dit, wat di sowen Tönderslaggen spreken ha, en skriw dit ek.
En hi said tö mi: Skriw: Selig sen dânen, welk tö dit Nagtmal van dit Lum sin Brödlep beröpen sen. En hi sprok tö mi, dit sen wårhaftig Urder van Gott.