Welk tö disallew Tid en Voarbild wis måst, hurön Gawen en Åfer åwert wåd, mar danen küd jam, welk di Gottestinst forrogt, ek hellig make na dit Geweten.
For wat di Wet ünmögelk wiär, (aurdat en dör dit Flēsk swakket wiär), dit död Gott, en stjürt sin Seen ön di sendig Flesk-Gestalt, en fordamt di Send ön-t Flēsk dör Send.
For di Wet wiär di Skår van di gud Gåwen ön di tökommen Tid, mar ek dit Voarbild van di gud Gåwen sallew. Ark Jår mut em altid dit sallew Åfer åwere, en dag kjen dit dânen, welk åwere, ek volkommen måke.
Omdat wü dör tau ünforanderlik Dingen, (for hat es ünmögelk, dat Gott lög kjen), en stark Trost ha, nämelk, dat wü di Töflögt diärtö nommen ha, om di üs önböden Höp fast tö hoalden.
Dag, wil wü wēt, dat di Mensk dör di Werke nå di Wet ek rogtfârdig ud, mar dör di Glōw ön Jesus Kristus; da liw wü uk ön Kristus Jesus, omdat wü rogtfârdig ud dör di Glow ön Kristus, en ek dör di Werke nå di Wet. For dör di Werke na di Wet ud nin Flesk rogtfârdig.
Wiär di Volkommenheid dör dit levitisk Pröstskep sken, (for önder ditsallew hēd dit Volk di Wet fingen), wat est da firder nödig tö sien, dat en üder Pröst âpkom skuld, eter di Wis van Melchisedek, en ek eter di Wis van Åron.
Wat skel wü nü diärtö si? Es di Wet Send? Diär est fir van! Mar di Send küd ik ek, üs dör di Wet. For ik wust nönt van di Lest, wan di Wet ek said hed: Dü skedt ek begiärelk wis.