8 En alhurwel hi Gottes Seen wiär, hēd hi dag ön sin Liden harkin lirt.
Mar Johannes swåret, en said tö höm: “Let et sa gud wiis, for hat komt üüs tö, foar al Rogtigheid vol tö dön. Da let hi-t höm tö.”
Nemmen nemt et van mi, mar ik let et van mi sallew. Ik ha Magt et tö letten, en ha Magt, et weder tö nemmen. Dit Gebot ha ik van min Våder fingen.
Wan I min Geboten hoald, da blīw I ön min Lēwde; alliksa üs ik min Vaders Geboten hoald, en bliw ön sin Lēwde.
Jesus said tö jam: Min Spiis es di, dat ik sin Wel död, diär mi stjürt heed, en sin Wel volbring.
For ik sen van Hemmel kjemmen, ek, dat ik min Wel dö, mar sin, diär mi stjürt heed.
Hi forligert sik sallew, en wåd gehorsam bet tö di Doad, ja bēt tö di Doad ön-t Krüts.
Hed hi ön di lest Dagen tö üs spreken dör di Seen, welk hi stelt hēd tö en Arwing van Alles, dör welk hi uk di Warld måket hēd.
For tö watfoar en Engel hed hi jens said: Dü best min Seen, delling hå ik di töwonnen? En wederom: Ik skel sin Våder wis, en hi skel min Seen wis.
Mar tö di Seen: Gott, din Stöl wåret van Ewigheid tö Ewigheid, dit Scepter van din Könningrik es en rogt Scepter.
Mar Kristus, üs en Seen aur sin Hüs, huns Hüs wü sen, wan wü dit Fortruen en di Höp bet tö Jend fast hoald, en di Rum.