2 Diär Meliden hå küd me dânen, diär ünwetend sen, en dwåle, alliküs hi uk sallew van Swakheid önfegt ud.
Mar ik hå foar di bödigt, dat din Gloow ek âphalt. En wan dü jens di bekiirst, da stark din Brödhem.
Wan ik mi rüme skel, da wel ik mi rüme aur min Swakheid.
Diärvan wel ik mi rüme; mar van mi sallew wel ik mi nönt rüme, voarbütten min Swakheid.
For I wēt, dat ik ju ön Swakheid eter dit Flēsk dit Evangilje forkindjigt ha dit jest mål.
Huns Forstand junk uden es, en ja sen dit Lewent främed uden, wat üt Gott es, dör di Unwetenheid, welk ön jam es, en dör di Blindjheid ön jar Hart.
Ik wiär tövoaren en Spotter, en Forfölliger, en en Smoaier, mar mi es Barmhartigheid tö Dil uden, for ik ha dit sönder Weten dön, ön di Ünglow.
En skrid me wes Futstöpen, omdat er ek hokken stjappelt üs en Kröpel, mar vuljer sünd ud.
Diärom måst hi voar allen Dingen sin Brödhern lik ud, omdat hi barmhartig wiär, en tru Hogpröst voar Gott, om di Volks Send tö forsönin.
For hurön hi ledden hed en forsagt uden es, diärön kjen hi danen help, diär forsågt ud.
For wü ha ek en Hogpröst, diär ek Meliden me üs Swakheid hå küd, mar diär forsågt es allerwegen, alliküs wü, dag sönder Send.
For di Wet maket Mensken tö Hogpröster, diär Swakheid hå; mar dit Urd van di Jd, wat leter üs di Wet kâm, sät di Sēn volkommen ön di Ewigheid.
Ön di üder ging man jenmål önt Jår di Hogpröst alining, ek sönder Blöd, omdat hi åwert foar sin en dit Volks Mesdåden.
Lew Brödhern! wan er hokken mung ju van di Wårheid ofwikt, sik irret, en hokken bekirt höm.
For I wiär üs di fordilligt Sjip; mar nü sen I bekirt tö di Hört en Üppasser foar ju Seelen.