2 Hi es höm tru, diär höm måket hed, alliküs Moses ön sin hile Hüs.
Wan I min Geboten hoald, da blīw I ön min Lēwde; alliksa üs ik min Vaders Geboten hoald, en bliw ön sin Lēwde.
Ik hå di forklåret üp di Öörd, en hå folbrågt dit Werk, wat dü mi iwen heest, dat ik et dö skuld.
Hokken van höm sallew sprakt, di sjukt sin ein Iär. Mar hokken di sin Iär sjukt, diär höm stjürt heed, di es wårhaftig, en niin Ünrogt es er ön höm.
En diär mi stjürt heed, es me mi. Di Vader let mi ek alining; for ik dö altid, wat höm håget.
Üp welk I uk me âpbegt ud, tö Gottes Behüsing ön di Geist.
En ik danke üs Herr Kristus Jesus, diär mi stark maket, en mi foar tru agt hed, en mi ön dit Amt insät hed.
Mar wan ik tēft, omdat dü wetst, hurdelling dü wandele skedt ön Gottes Hüs, welk di lewendig Gott sin Geminte es, en Piller en Gründstin van di Wårheid.
Diärom måst hi voar allen Dingen sin Brödhern lik ud, omdat hi barmhartig wiär, en tru Hogpröst voar Gott, om di Volks Send tö forsönin.